När en svensk medborgare, som är bosatt i Frankrike, avlider, tillämpas fransk rätt i fråga om arv. Det betyder bland annat att den franska bouppteckning som ska upprättas ska innefatta all egendom oavsett var den befinner sig. Franska regler tillämpas också vid värdering av egendom.
Arvsrätten skiljer sig länderna emellan och kan ofta skapa både oväntade och oönskade situationer. I vissa fall kan det t.o.m. vara oklart vilket eller vilka länders lagstiftning som skall tillämpas. Mellan Sverige och Frankrike är det dock för det mesta klart vad som gäller men kanske inte alltid så välkänt.
Inom EU inleds varje år cirka 450.000 boutredningar som berör fler än ett EU-land och som omfattar egendom värd 120 miljarder euros.
Europeiska Unionen, rättvisekommissionär Jacques Barrot, har nu tagit initiativ i denna fråga och föreslår förenklingar och större valfrihet för gränsöverskridande arvskiften.
Exempelvis vill man ge personer rätt att bestämma att deras testamenten skall verkställas enligt hemlandets lagstiftning – inte bosättningslandets. Vidare skall hela arvskiftet kunna handläggas av en enda myndighet, antingen i hemlandet eller i bosättningslandet.